Nu har det hänt...

Det verkar dessvärre vara något som måste ske i alla barns liv - att ramla ner för trappen menar jag. Idag var det dags för Lisa att få sig en resa som åtminstone hennes mamma sent kommer glömma! Jag minns även i detalj Ludvigs trapprullning och Majas baklängesvolt nerför källartrappen i S-tuna.

Jag tar naturligtvis på mig hela skulden, rent slarv gjorde att jag lät grinden stå lite på glänt... Naturligtvis gick det oerhört snabbt - jag "skulle bara" hjälpa M med en sak och lämnade L utan uppmärksamhet en sekund flera meter ifrån trappan. Sen hörde vi bara några dunsar och ett långt hjärtskärande skrik. Ni vet, man blir så rädd att man nästan inte vågar springa fram för att se hur det gått, men där låg hon på mage mitt i trappan med huvudet neråt när jag grep tag i blöjkanten och kunde lyfta upp henne innan hon rasade vidare. Som tur är verkar hon helt ok. Ett litet rött märke på näsroten och en bula i pannan...

Stackars liten!

PS: Kanske var det smällen som fick henne att inse att det inte är så farligt om man ramlar när man lär sig gå - för nu på eftermiddagen har hon gått som aldrig förr!